Kan inte riktigt förstå hur fort fyra veckor egentligen kan passera. Men nu är månaden som kolloledare över och jag har börjat att sova ikapp missade sömntimmar. Kusten är som vanligt, världensbästa plats för att samla energi.
Det är en stor förmån att få jobba som kolloledare på Högabergskollot. Att varje dag få möta fantastiska barn, alla bärande på en ryggsäck, alla med sin bakgrund och sin historia. Att varje dag få vakna och veta att idag kommer jag göra skillnad i något barns liv, denna vetskap gör jobbet till något ännu bättre. Att höra på historier från barns uppväxt som innehållt allt mellan alkohol, misshandel och bristande närvaro och kärlek är inte en dans på rosor men det betyder massor för barnet att man finns där, att man lyssnar.
Under dessa veckor har jag utvecklats i mitt handskande med barn men jag har även blivit bättre på att säga ifrån när barn inte lyssnar eller då ledare inte sätter barnen i första hand. Jag har även sett nya sidor hos mig själv och vuxit mig starkare i min tro på Jesus.
Att jag får dela dessa fantastiska stunder på kollot med underbara vänner och kollegor är en ära. När livet går emot eller man fått höra en story från ett barn står en annan ledare bakom nästa "krök", redo med en kram och några peppande ord. Nu när jag lämnat kollot saknar jag stämningen där lite men jag vet också att det var precis lagom. Jag fick min årliga dos av Högaberg och är nu mer än redo för det som väntar.
Tack ni arbetskollegor för att ni är de fantastiska människor som ni är, ni betyder massor för mig och framför allt för barnen. kram
Kommentera