Lever loppan på kollojobbet i Gränna. Jag förstår inte vad jag gick på förra sommaren men då hade jag inte precis tagit studenten, men nu är sängen min bästa vän. Det finns en enorm charm i att inte träffa folk mer än en gång per år har jag märkt, det finns så mycket att dela när man väl ses.
Efter skitdagen som passerade för ett par dagar sedan är allt mycket ljusare nu. Så länge jag jobbar håller sig hjärnan fokuserad och jag slipper fladdrande idéer hit och dit. Jag har saknat detta ställe, dessa underbara barn och mina kollegor. I går när jag jobbade till 24+ hade jouren i natt möttes jag av kollegor som log och sa; Frida du gör ett himla bra jobb. Vi peppar och stöttar varandra. En kram mitt i kaoset hjälper så otroligt mycket. Tänk alla dessa givande samtal jag får vara med om under mina veckor här ute i skogen, samtalen med barnen. Igår läste jag för ett pojkrum och de ville höra mer och mer tills det att min röst skorvade sig efter det fick jag en godnattkram och fick mycket väl godkänt i kvällsläsning och som ledare - barn är så himla sköna. Sedan gick jag in till ett tjejrum och läste där, efter avslutad text pratade vi om innehållet och försökte att själva sätta oss in i situationen. Jag lär mig något varje minut med barnen, jag växer som människa och jag hoppas att jag ger dessa barn en chans att andas ut från vardagen och att de har en riktigt härlig kollovecka här på Högarbergskollot.
Kommentera