Om exakt tio dagar springer jag ut, jag tar studenten. Jag kan inte förstå att det är så himla snart, det kommer snart att vara "i morgon". 
 
Men dagarna tills dess är mer än fullbokade:
I morgon: De två sista skoluppgifterna ska redovisas respektive skickas in. På kvällen är det rep mellan 16 och 20.30 och där i mellan ska vi träna lite inför krampen  och fota bal.
Torsdag: Ska till min mentorssommarstuga och mysa med klassen.
Fredag: fota bal och repa samt ha konsert som toppas av en utgång.
Lördag: Konsertdag + barnvakta
Söndag: Spela nationalsånger på landskapenen mellan Sverige och Polen i Handboll + kika matchen
Måndag: obokad dag?? kan inte stämma
Tisdag: krampen + utgång + Horn avslutning
Onsdag: SOVA+ genrep till konsret 
Torsdag: Ha konsert, fixa flaket och förbereda allt inför studenten.
Fredag: D-DAY ÄNTLIIIGEN!!!
 
Tur att man inte har något för sig om dagarna lixom, det skulle ju kunna bli för mycket då hehe. Aja, vi lever bara en gång. Nu ska jag återgå till apartheid.. sista sista rycket nu. Var är motivationen????????????
I år var det min tur att spatsera i en fin klänning längs med slottets alla sidor. Det var min tur att le inför hundratals kameror tillsammans med mina vänner. Min uppladdning kunde ha varit bättre då feber och sjukdom var faktum, men inte ens det kunde förstöra en lyckad kväll tillsammans med avgångseleverna på min älskade skola. 
 
Kvällen rullade på med middag, skratt, skoskav och dans. Lite ont i fötterna ingår faktiskt. När jag sedan lämnade efterfesten på Satin hörde jag *Grisar Grisar Grisar, Nöff Nöff, Nöff*  (En av våra pepplåtar till skolan) eka över stortorget och mitt leende spred sig över läpparna. Kvällen hade verkligen varit grym!
 

Foto: Linnea Dalstad
Veckorna rullar på och studenten attackerar med en stormfart. De sista uppgifterna ska bara fixas. två religionsupg, två uppgifter i filosofi, ett matte nationella ska skrivas, sista rycket med samhällskunskapen, en geografiredovisning ska göras och att revidera PA-arbetet är kvar, sen, SEN är jag klar med hela gymnasiet.  
 
Nu på måndag väntar balen och jag är inte ens lite taggad, men det kanske kommer. Förhoppningsvis. Inte blev jag heller mer taggad i dag då jag vaknar av att halsen är svullen och gör ont och att rösten håller på att försvinna. Kollar febern och inser att jag borde somna tidigt i kväll, hoppas jag är frisk i morgon.
 
Nu ska jag inte klaga mer. Våren är här och sommaren på intåg. Jag får springa runt i klänning och njuta av att benen blir brunare för varje dag. Jag spelar sommarlåtar på hornet och tror jag är kung, tar promenader med voven och längtar till Nya Zeeland. Jag bakar bullar och shoppar lite då och då. Käkar mat på stan och tar en fika med en fin vän. Jag tror att våren gör mig kär, kär på riktigt, kär i livet.