För sju år sedan gick min morfar bort i canser, nu skulle han fyllt 88år. Jag har faktiskt inte så många minnen kvar, några har gnatat sig fast på näthinnan men annars så är det ganska blankt. Jag kan inte höra hans röst längre och minnena jag har är oftast kopplade till bilder jag sett. Jag var tolv år den sensommaren då jag fick en puss på tinningen och några veckor senare var det sista gången som jag träffade honom. I dag när jag åkte i från gymmet så funderade jag lite som jag brukar göra, men idag var det på morfar. Tänk om jag idag kunde ha fått ha en "vuxen konversation" med honom. Tänk om jag skulle kunnat hunnit få bilda en "vuxen relation" till morfar så som jag fick chansen att göra med mormor och som jag fortfarande bygger med farmor och farfar. Tänk om cansern inte hade tagit honom ifrån oss, det finns så många "tänk om". Jag är ändå glad att jag hann få mina 12 år med morfar innehållande skidturer, mina höstlov på skrantabacken, orienteringstävlingar, julaftonskvällar och sommrar på kusten - men samtidigt önskar jag att de hade blivit många, många fler.
Fuck canser.
Tog bilden från min mosters facebook!
Kommentera