Det är sällan jag är tom på ord, men det är faktumet som har varit under de senaste dagarna och veckorna. 

Jag befinner mig för tillfället i Örebro, fixar med CV:n, söker jobb, hänger med vänner, fikar och bara är. Att prata om livet med de bästa i världen, mina vänner är riktig livskvalité för mig. Att hänga i farmors kök med en kelig katt i knät och provsmaka lunchen långt innan det är dags att servera. Det är lyxliv enligt mig. Men samtidigt så vet jag inte vart jag är. Två nätter i rad har jag vaknat upp utan att vetat vart jag befunnit mig. Jag känner mig långt ifrån hemma här på gården, jag är på besök. Jag känner mig inte hemma på västkusten och mitt "hem" på Nya Zeeland kommer ju aldrig bli mitt igen. Jag saknar basen att stå på, jag saknar grundtryggheten. Att bo där mina kläder är, eller snarare att bo där min resväska befinner sig är inte hållbart i längden. 
 
Måste tillägga att västkusten är en rätt underbar plats att träna på!
 
 
 
Varför kan inte min hjärna samarbeta någon gång? Varför kan den aldrig tänka fullt ut så någonting kan bli rätt för en gångs skull? Nu blir det hatamigsjälv timmen. godnatt. 
Nu är det endast fem arbetspass kvar för mig på sommarschemat, vart tog alla veckorna vägen? Har sagt hejdå till vänner som åkt hem till sina städer. Igår var det personalfest, vin, fina vänner, god mat och fantastisk stämning. Dansade och skrattade kvällen lång  - livet var på topp.
 
Jag vet att jag tänker för mycket för mitt eget bästa. Jag reflekterar över livet, drömmer mig bort i framtiden och dömmer mig själv och min egen förmåga. Något som hänt de senaste veckorna är att jag kan se mig i spegeln och vara stolt, stolt för att vara jag. Jag har insett att livet är så mycket roligare och lättare att leva fullt ut om man inte hela tiden går runt och stressar över framtiden utan istället tar en dag i taget. 
 
I morgon styr jag bilen söderut för att få tillbringa en dag med Lisa, min första vän på äventyret till Nya Zeeland. Det ska bli så mysigt att återförenas, kramas och skrattas. Jag tror någon måste väcka mig upp ur denna drömvärld jag lever i just nu!