Det är sällan jag är tom på ord, men det är faktumet som har varit under de senaste dagarna och veckorna.
Jag befinner mig för tillfället i Örebro, fixar med CV:n, söker jobb, hänger med vänner, fikar och bara är. Att prata om livet med de bästa i världen, mina vänner är riktig livskvalité för mig. Att hänga i farmors kök med en kelig katt i knät och provsmaka lunchen långt innan det är dags att servera. Det är lyxliv enligt mig. Men samtidigt så vet jag inte vart jag är. Två nätter i rad har jag vaknat upp utan att vetat vart jag befunnit mig. Jag känner mig långt ifrån hemma här på gården, jag är på besök. Jag känner mig inte hemma på västkusten och mitt "hem" på Nya Zeeland kommer ju aldrig bli mitt igen. Jag saknar basen att stå på, jag saknar grundtryggheten. Att bo där mina kläder är, eller snarare att bo där min resväska befinner sig är inte hållbart i längden.
Jag befinner mig för tillfället i Örebro, fixar med CV:n, söker jobb, hänger med vänner, fikar och bara är. Att prata om livet med de bästa i världen, mina vänner är riktig livskvalité för mig. Att hänga i farmors kök med en kelig katt i knät och provsmaka lunchen långt innan det är dags att servera. Det är lyxliv enligt mig. Men samtidigt så vet jag inte vart jag är. Två nätter i rad har jag vaknat upp utan att vetat vart jag befunnit mig. Jag känner mig långt ifrån hemma här på gården, jag är på besök. Jag känner mig inte hemma på västkusten och mitt "hem" på Nya Zeeland kommer ju aldrig bli mitt igen. Jag saknar basen att stå på, jag saknar grundtryggheten. Att bo där mina kläder är, eller snarare att bo där min resväska befinner sig är inte hållbart i längden.
Måste tillägga att västkusten är en rätt underbar plats att träna på!
