Julafton är över och nu juldagen börjar lida mot sitt slut. Kylen är full med julmat och julgodis som väntar på att bli uppäten. Gårdagen började med att min kära bror, som för övrigt var rätt så stilig igår klampar in i mitt sovrum och spelar bjällerklang på visselpipa och drar upp rullgardinen med en smäll och övergår till att sjunga "goderafton". Jo tack julaftonen hade börjat. Jag körde sedan ett styrkepass ute i logen för att ha samvete att äta så mycket jag ville hehe. Maten intogs tillsammans med farmor, farfar, och ena kusinskaran och så klart mamma och pappa och kära bror. Sedan blev det lite lek i väntan på Kalle, kusinerna frågade flera ggr om de fick gå och leka istället för att kika på Kalle.. ackack. När det blev dags för att öppna julklapparna utbrister en av mina kusiner "det är för mycket julklappar, jag klarar det inte". Jag själv måste ha varit väldigt snäll i år, mest blir det studielitteratur men även lite smått och gott. Kusinerna blev tröttare och tröttare och mer och mer bitska på varandra, själv väntade uppdraget att hålla sig vaken fram till midnattsmässan klockan 23.00. Sagt och gjort.
Julaftonen var precis så där som den ska vara, det bästa var att vara tillsammans. Att bror var hemma.




Juldagen kom, jag tog sovmorgon. Vid halv elva gick jag upp för frukost, pappa och Adam gick ut och sprang. Min nacke hade hållt mig vaken stora delar av natten, så snäll så att jag fick en ny nacke av tomten hade jag inte varit. Det får bli uppdraget för detta år! juldagslunch med kalkon stod på programmet, farmor och farfar skulle komma över på trerätters. Mysigt och gott. Jag avbröt fixet inför lunchen för en prommenad i solskenet, andningen blev rök när den lämnade munnen. Termometern visade -8°, himmlen var klarblå och snön var knastrig mot skosulan. En perfekt dag för kameran. Adam åkte vidare mot Falun så nu är det tillbaka till vardag. I morgon väntar träning och antagligen ännu mer mat haha
 
 God fortsättning!
 
Jag förstår inte att det är på riktigt, i mitten av januari flyttar jag till Uppsala. Den 19 januari börjar terminen, min första termin på universitetet. Jag blev antagen till fysioterapeutprogrammet, äntligen kan jag sluta vara avundsjuk på alla studenter. Äntligen känner jag mig motiverad till studier. Äntligen ska nästa kapitel i "Fridas liv" börja. 
 
Nu ska jag fortsätta att leta efter den obefintliga nålen i höstacken, att hitta någonstans att bo...Men vad gör det när allting känns så bra?
Att i torsdags (för en vecka sedan) vakna upp med en svullen hals och noll röst och tvingas ringa ansvariga för GIF-lägret och säga att jag inte kunde följa med som tränare till att sitta i soffan på Idre Fjäll mitt ibland fantastiska ungdomar. Ha två tjejer lutandes mot varsin av mina axlar. Spela kort med killar mitt i målbrottet och andas in en godisodör a la lägeranda. Livet kan ta vändningar fort alltså. Svullnaden i halsen gick ner efter lite kortison mot allergireaktionen och iväg kom jag. Jag fick chansen att ansluta till lägret senare. Lycka.
 
Att få träna och umgås med dessa fantastiska människor gjorde drygt 10h i bil för bara tre skidpass på snö mer än värt. Jag älskar läger. Jag älskar gemenskapen. Jag älskar skratten. Jag älskar de spontana citaten. Jag älskar hyssen.
 
Kan kanske verka lite egoistiskt om jag säger att jag gjorde denna resa mycket för mig själv, för jag vet hur mycket barnen ger tillbaka, men nu ska jag försöka förklara mig. Jag ger dem och dem ger mig, svårare än så är inte ekvtionen. När folk frågar mig hur jag får motivation att ideellt agera tränare/instruktör osv är svaret för mig enkelt. Det är gruppen som är min motivation, att se dem brinna för samma sak som ja gör, att få se dem utvecklas, att få vara med på deras resa, att få vara en liten byggsten mot en bättre teknik/hälsosammare liv/glädjespridning/välmående osv osv räcker gott och väl som motivation för mig. Inga blombuketter eller biobiljetter i världen kan ens vara i närheten av den tacksamhet, uppskattning och glädje jag får tillbaka direkt från ungdomarna själva.
 
Jag delar ett citat från lägret:
"Nej använd inte vatten, det blir så blött. Smält snö i stället."