Jag förstår inte att det är på riktigt, i mitten av januari flyttar jag till Uppsala. Den 19 januari börjar terminen, min första termin på universitetet. Jag blev antagen till fysioterapeutprogrammet, äntligen kan jag sluta vara avundsjuk på alla studenter. Äntligen känner jag mig motiverad till studier. Äntligen ska nästa kapitel i "Fridas liv" börja. 
 
Nu ska jag fortsätta att leta efter den obefintliga nålen i höstacken, att hitta någonstans att bo...Men vad gör det när allting känns så bra?

Kommentera

Publiceras ej