Om ett par dagar så är det endast tre månader kvar tills jag lämnar detta land och jag börjar förstå vad alla andra au pairer har pratat om när man börjar få lite ångest och panik inför att det går oerhört fort på slutet. Snart är dagen då jag lämnar NZ här, det skrämmer mig. Men det är inte bara det som skrämmer mig, framtiden skrämmer mig något enormt. Inte framtiden som i universitetet utan det löser sig, det som skrämmer mig är det som kommer efter - livet. familj. pengar. osv.
Jag har aldrig mått bättre än vad jag gör i detta nu, jag är hel. Hel från insidan av hjärtat ut till friska luften på utsidan. I dag tog jag en promenad och sjöng falskt med till låtarna som spelades i mina öron, vem bryr sig liksom? Ingen förstår min min musiksmak här ändå. Jag gjorde hoppsasteg och log med hela ansiktet. Jag har verkligen hittat mig själv, Frida som varit på villovägar under en lång tid har äntligen hittat hem. Jag har underbara vänner här borta och genom Paige och Thererse får jag inte bara prata engelska utan jag har även fått vänner som jag träffar under veckorna. Och jag kan inte sluta undra över hur det skulle ha varit om jag inte mött Jessika min första vecka här, jag skulle troligen varit i Sverige redan. Min relation med både mina värdbarn och mina värdföräldrar växer för varje dag. I dag fick jag höra varför de ville ha mig som en au pair och i fredags så kröp George in i min famn (när jag kom var han livrädd för att krama tjejer) och ville att jag skulle kolla film med honom. Mina fina barn. Och samtidigt som mitt liv rullar på här så trillar mejl, vykort, brev osv in från mina älskade vänner i Sverige, jag är verkligen lyckligt lottad.
Trots att allt är så himla bra så kan jag inte sluta irritera mig på att jag känner mig ensam, sängen är stor, lägenheten är (oftast) tom och min facebook uppdateras veckligen (läs dagligen) av ändrade förhållandestatusar i Sverige och i världen. Men tiden kommer, hoppas jag, tror jag väl, eventuellt, kan man ju gissa osv. Nu ska jag sova i min queensize bed, and dream about you. (och där blev det engelska visst)
Kommentera