För två veckor sedan så cyklade jag 15mil. 150km på 5h53min. Drygt två timmar snabbare än vad vi hade trott. De första 10milen gick oförskämt bra, alltså verkligen superbra. När det är 4.5mil kvar så får jag känningar i knäna som sedan skulle övergå till extrem smärta pga. överbelastning. När det är 4mil kvar så åker vi in i en depå för toabesök och vattenpåfyllning. Jag missar stoppet och hinner inte koppla ut min vänstersko innan jag plötsligt ligger på marken och en dominoeffekt på andra cyklister har börjat... knät blödde och armbågen fick sig en smäll. Detta behövdes inte på mitt redan svikande psyke. När vi nu bestämde oss för att köra för att komma in under sex timmar - vilket skulle resultera i en extra medalj för oss tjejer så skrek mina knän NEJ. Så jag sa till de andra att de fick köra, att jag fick komma när jag kom. Men de vägrade släppa mig så jag bet ihop. Och när det var 3km kvar så gjorde vi en tempoväxling som var otroligt skön, riktigt fort kunde jag cykla - för nu ville vi i mål. Efter lite strul på slutet, en vurpa och lite så så kom vi alla i mål och det under sex timmar! 

Det var kul, riktigt kul! Mitt cykelgäng var det bästa och nu laddar vi om för vansbrosimningen om mindre än två veckor. 
 
Grattis Maria, världensbästa extra lillasyrra! Du strålade idag som alltid! kram