Vad har hänt sedan sist jag skrev? De tre stora sakerna är;
- Jag har flyttat
- Jag har avslutat min praktik
- Jag har varit på kusten å jobbat
 
Mitt nya boende känns jättebra, jag saknar min gamla korridor lite då och då men jag börjar komma in här mer och mer. Att ha tvättstuga i korridoren samt att ha egen toa och dusch är helt fantastiskt. Att köket är större och att jag har nämre till nationen och vännerna här är helt underbart. Att praktiken är över känns vemodigt, hade det gått hade jag gärna jobbat kvar och lärt mig mer praktiskt. Jag lär mig ju så mycket bättre när jag får arbete praktiskt än genom att läsa i en bok. 
 
Jag tillbringade påsken på västkusten och jobbet. Att få lite pengar som trillar in sitter ju inte fel i en fattig students plånbok. Det var på gott och ont jag var tillbaka. Jag har ju inte varit tillbaka i stugan och på jobbet sedan jag kollapsade. Allt där förknippar jag med tuffa tider och en tid då jag gick balansgång på en tråd, inte bredare än vanlig sytråd. Jag vandrade runt med knivar under fötterna och var livrädd att göra fel, att mina inre känslor skulle skina igenom, att min omgivning skulle se att jag inte var perfekt och att min eviga hemlighet inte skulle förbli hemlig. Så att vara tillbaka nu i den miljön var triggande, den både triggade positivt och negativt. En push att jobba hårdare att bli friskare och ett kvitto på att jag kommit långt. Men också negeativt i den mening i att allt påminde mig om det som var, och att det var svårare att hålla huvudet högt och bortse från alla faktorer som påverkar mig. I sommar ska jag tillbaka, jag kanske behöver en sommar för att bearbeta mitt förhållande till kusten. Jag behöver kanske dessa veckor i sommar för att åter kunna älska kusten och att göra kusten till stället där jag kan slappna av. 
 
En liten grej som hände på kusten:
När jag satt i kassan i helgen fick jag en kund som kom fram med två regnhattar för barn ålder 2år ish. Ena hatten var blå och den andra var röd. Varpå kunden fint förklarade att hon vela ha den blå, och visade priset på den röda för att det med all säkerhet skulle vara samma. Än så länge ansåg jag att det var okej, men när hon tillägger sen "ja, jag kan ju inte köpa den röda - han är ju en kille och ska ha den blå". DÅ tände jag till, men i den sitsen som jag var - kassörska, ville jag inte säga något. Men åh vad ont det gjorde i mig. Jag ville förklara för henne att färger inte är könsbestämda och om hon nu ska könsbestämma dem så borde väl röd i alla fall vara neutral. 
Det är ändå spännande att se hur mycket man får uppleva under en dag i kassan, alla olika personmöten och fantastiska skratt. 
 
Har åter funnit glädjen i att skriva av mig lite - ibland bara för mig själv men inser mer och mer att bloggen kanske borde få nytt liv. När mina tankar går på högvarv och det inte finns någon hejd på dem är det lika bra att sätta ord på dem. Att livet är orättvist är något som gång på gång gör mig påmind och detta senast idag då en väns förälder somnat in. Varför ska det behöva vara så? Varför kan allt inte bara rulla på som det alltid gjort? Varför ska folk behöva gå bort påtok för tidigt? Varför ska folk drabbas av diverse fysiska sjukdomar? Hur kan det vara mening i att människor i allt yngre åldrar drabbas av psykisk ohälsa? Varför kan inte alla barn födas upp under trygga och bra förhållanden? Varför ska människor tvingas leva under förtryck? Hur kan det ens existera krig idag? osv osv. Listan kan göras lång. Det är i dessa lägen jag tvivlar på min tro, det är i dessa lägen jag i frågasätter hur världen egentligen fungerar. Det gör ont i mig att gång på gång stå brevid och titta på utan att kunna göra något i den specifika situationen. Jag vill så gärna hjälpa, jag vill så gärna bidra - man kan inte göra allt men tillsammans kan vi göra något. 

Var snälla mot varandra, ta hand om dina kära. Uppmuntra och berätta för dina nära vad de betyder för dig. Skänk en slant till forskning istället för att äta den där bullen på cafét. Att ge någon ett leende istället för att vända ner blicken kan göra någons dag. Men framförallt; värdesätt dig själv, du är fantastisk precis som du är. Vi vet inte vad som händer i morgon, vi vet inte ens vad som händer runt nästa hörn. Lev i nuet, njut och lyssna på ditt hjärta. I morgon kan det vara för sent.