hej och jag lever, men det var på håret. Nej då, eller lite sanning kanske det ligger i det. Jag är hemma från ett riktigt bra oringen, dock utan att ha sprungit en enda etapp och utan att kunna följa planerna för sjätte.. Men istället blev det kameran i högsta hugg, tillbringa dagarna i skuggan, spela spel i husvagn och träffa grymma vänner. Sen har jag lyckats med konststycket att inte hitta ut från en bajamaja^^ och att bli i från cyklad av 4 åringar.... (Där är en liten fingervisning om hur klar jag är när ett blodtrycksfall är faktum).
Tack alla, verkligen tack för 4 underbara dagar i Mohed!
