Ska inte nästan halvåret räcka? Det är 23 veckor sen jag trillade, 23 himla veckor! Allt har verkligen känts bra på slutet och jag var till och med taggad på intervaller jag ska köra på torsdag, mina första riktiga intervaller som jag hoppades på inte skulle resultera i smärta. Kul då att jag nu inte kan röra vänster armen och att tårar strömmar ner för mina kinder just nu, KUL! Smärtan är hemsk. Genom att bara stått 4 minuter i plankan, det ska inte sluta så här, jag har stått mycket längre förut, varför just nu??????? JAG VILL INTE HA ONT LÄNGRE!


Glädje är något som påverkar,
glädje är något bra.

När Linnea hade åkt hem i går, blev det tomt. Faktiskt väldigt tomt :( Men på kvällskröken när jag gick in på rummet hittade jag små chokladbitar i papper där det stod: Du är bäst, du är en riktig godbit osv. Hur bra vän är hon inte???? När livet här i Mora hade lagt sig igår snurrade tankarna iväg igen, ett ända rus runt,runt,runt! Tack då bror för att du klargjorde lite, varför kan inte jag vara smart för?  Men oftast är nog allting lättare i någon annans perspektiv!

ÅHHH vill verkligen ha en bild i det här inlägget, men dessvärre har jag ingen så det kommer nog senare när jag fått dem xd