Jag stod ute i snöstorm i dagarna två. Fotade med händer som var lika frusna som istapparna från taket. Jag blev impad över hur snabbt värdseliten åker. Jag blir impad över mina gamla skidvänner åker. Jag blir impad över alla som tog sig runt fristilsbanan i lördags. Att backarna kanske inte ser jobbiga ut på TV men jag kan lova, verkligheten säger något annat.

Dessvärre blev det inte mycket skidor åkt för min del, hade lite känningar i halsen och efter en hel dag ute i friska luften lockade soffan mer än någonsin. 
 
Sitter på tåget och kikar igenom lite bilder. Hittade ett gamalt minneskort från första året på gymnasiet som varit borta. Bilder där fanns från Harsa där vi hade ett skidOläger, ojojoj! Dessa bilder kanske får komma upp en annan gång. Till dagenstävling då. Det var stafett som gällde och jag var faktiskt lite sugen på att köra men jag vet att min nacke tackar mig enormt mycket nu att jag inte stod på startlinjen, ibland måste man vara klok. Även fast att det inte är någon specialitet hos mig. 

Jag skulle agera fotograf men hehe, med sönderfrusa fingrar så knäppte jag i alla fall ett par bilder. Det slog mig även att detta var min sista skidorienteringshelg på drygt 1.5 år, hur ska jag klara mig?
 
Hej då norrland för denna gången, nu kanske det dröjer tills vi ses igen men jag lovar, en dag så måste du drass med mig igen. Tack helgens SM-arrangör för ett grymt arrangemang med allt från banor till boende och kamratmåltid! 
 
I fredags så inledde jag mitt sista år som tonåring, jag fyllde 19. En "vanlig" person som fyller år fredagen på sportlovet skulle kört en utgång, jag valde att köra kortvasan. Tre mil i fint väder och med ett leende på läpparna klarades av. När jag närmar mig målet hör jag speakern nämna mig och börjar spela "ja må hon leva" - den känslan var underbar. (Ja, Adam jag fattade att dem spelar den för alla som fyller år - men ändå!!) Sen satte jag mig på tåget mot Örnsköldsvik, läste igenom hälsningar och pratade i telefon med fina vänner. Tänk vad en tågresa på nästan 8 timmar kan gå fort när man fyller år. Väl uppe i Ö-vik väntade tårta med mamma och bror och en bamsekram av Frida.
 
Helgen passerade och jag fick träffa saknade vänner men även lära känna några nya härliga människor. Fick chansen till en lång kvällspromenad med Frida, alla snack och skratt. Fick även chansen att tävla lite, det gick dåligt men vad gör det när vädret är mer än bra? Helgens lärdom var att jag är lite läskig, nästan lite farlig men det kan jag leva med. Slutet på sprotlovet blev grymt, en helg med sporten jag älskar och med galet fint väder gav mig energi. Sådana helger behövs då och då. 
 
Lite fler bilder från lördagen - varvning nere på stadion



Spurten efter en bana på 18km fågelvägen




Pallen i D 19-20


Åtta killar + en stav för att få upp en godisburk, men tidsfördriv är alltid bra