Lidingöloppet, tredje tävlingen av fyra innan halvklassikern är fullbordad. Alltså jössös. Tänkte mig en fin lördagspromenad på Veronica Magio i lurarna men vem kan motstå att springa när alla andra gör det?  Så att jag sprang de första 3.5km lätt är sjukt. Att jag sedan fortsatte att springa är nog sjukare. Jag tog mig i mål 45min snabbare än vad min drömtid för en rask promenad var. Bella och jag sprang tillsammans och det var kul. För första gången tyckte jag att det var kul att springa, lixom bara springa. Att Vicco den stjärnan sprang superfort är superkul! Men på skidorna i mars så är det faktiskt min tur att glänsa lite. tihi

Att jag sedan i lördags efter målgång inte har kunnat gå ordentligt och hellre ligger nerbäddad i sängen är en annan femma. Att min kropp skriker av smärta, alltså HELA kroppen är inge roligt. Men man får väl vad man förtjänar när man inte tagit ett löpsteg sedan i april och inte sprungit längre än 2km de senaste fem åren.... och ger sig ut på 15glada kilometer... Kroppen ger nog bara igen på knoppen lite.

 
 
 

Kommentera

Publiceras ej