Jag lever livet och njuter av varje dag. Om två veckor är jag åter hemma på gården och får mysa med kattera. Tiden går så galet fort, redan inne på nästsista veckan. I söndags kom Tova och det är verkligen grymt att ha henne här, en liten del av örebro och min vardag har kommit hit. I onsdags hade jag en deppdag, längtade hem och allt var skit men i fredags och lördags var jag med kusinerna och laddade batterierna och nu är allt bra igen!!

Jag har även anmält mig till båten vilket kommer bli kung! Bilder härifrån kommer när jag är hemma igen! Ha det bäst och lev i nuet, vi lever bara en gång!
Jag lovar, jag lever! Uppdaterar när jag kommer hem mer. På fredag får jag träffa mina kusiner och i nästa vecka kommer Eva hem från Canada, underbara veckor framöver.

I söndags drog några ledare, det gör ont att säga adjö. Jag är inte bra på att säga hejdå. Men på lördag kommer Amanda tillbaka dock drar massa andra på söndag men det är bara att vänja sig.

sen är det frizon och snart skola, livet är så bra! (Hade det inte varit för migränen i dag så hade jag nypt mig i armen för att se om jag drömmer)
För två veckor sedan satte jag mig i bilen på väg ner mot Gränna för kollojobb. Jag visste absolut ingenting om vad som väntade mig. Trots försök att inte ha högaförväntningar så drömde jag ändå om att detta var "livets sommarjobb". När pappa svängde in på högabergsgården var jag något så galet nervös, vad hade jag gett mig in på? Men i allt så var min magkänsla helt lugn och menade på att detta skulle bli bra.

Nu har jag jobbat två av sex veckor och tiden bara rusar förbi. Jag jobbar med underbara människor, får umgås med kristna ungdomar precis som jag - jag har inte haft en sekund tråkigt på två hela veckor.

I dag är det söndag - "hejdå söndag" några av ledarna åker, några kommer tillbaka andra inte. Barnen som jag vakat över, tröstat när de varit ledsna, lugnat när de varit upprörda och de barn som gett mig mängder av leenden och skratt åker hem idag, det kommer bli tomt. Det bästa med kollo är dock att det redan nu sitter 35 nya barn i en buss på väg hit som i kväll ansluter till de 17 barn som stannade kvar till veckan som kommer. Jag vet att de nya barnen är förväntansfulla och kommer att göra även nästa vecka helt oförglömlig!

Att jag fick detta jobb är jag så tacksam för. Jag har funderat många gånger på vad jag skulle gjort om jag var hemma, men aldrig har jag kommit fram till något bättre än detta - magkänslan hade rätt, detta var livets sommarjobb!