Hade en svag plan av att åka till Örebro nu i ikväll, men har väntat med att boka biljett då jag inte varit säker eftersom det varit så mycket annat som cirkulerat i luften och som var på gång nu de kommande dagarna. Men igår på seminariumet så kom mitt liv i kapp mig, det kom som en svallvåg - eller nej - en tsunami. Jag skyndade mig hem cyklandes genom regn och motvind. Stängde dörren och började gråta, jag grät eller nej jag hulkade i två timmar. När jag försökte plugga dog datorn och jag fick börja om på alla instuderingsfrågor. Detta hände två ggr. Då grät jag mer. Jag förstår inte ens en liten del av det jag ska kunna om två veckor, jag ringde mamma och klagade, ringde en vän och försökte avreagera mig - men inget fungerade. Jag bara grät.

Försökte då boka biljett till Örebro, men det gick inte heller. 
Ingenting gick min väg.
Tårarna bara forsade.

Sen slutade det rinna vätska längs kinderna - det slog mig att om jag städar mitt rum och packar väskan till örebro så kommer jag på en lösning på livets alla problem. Sagt och gjort. När rummet var städat, jag hade ätit massa godis istället för middag och när väskan stod packad gick det finfint att beställa biljetten och jag bestämde mig för att lägga om strategin fram emot tentan. Tentan som ägerrum den 4juni kommer bli som ett test för mig, som en dugga. Men min riktiga tentadag är i augusti, då finns tid att faktiskt lära sig alla strukturer, jonbindningar och processer. Men jag ska fortfarande plugga inför tentamen i juni, ju mer jag kan nu desto mindre nytt blir det att lära sig i sommar - repetition är bara kul (och nödvändigt). Så med denna insikt, och jag har lovat mig själv att inte ha mer ångest så sitter jag nu påvägen hem från Uppsala, Jag har lovat mig själv att få fortsätta leva, jag ska ha kul, unna mig roliga grejer, få jobba i puben utan att få skuldkänslor när andra pluggar. För att kunna denna himla fysiologi om två veckor, DET är en omöjlighet det. Men det är ett steg på vägen, ett steg åt rätt håll mot augusti!
I onsdags hade vi hempubrunda med klubbverket, min fina smålandsfamilj. Jag som varit sjuk i en vecka tvekade länge på om jag skulle med eller inte men tillslut så bestämde jag mig och det var bland det roligaste jag gjort sedan jag kom till Uppsala, att få se hur alla bor, bli bjuden på personliga drinkar, äta pizza på 11.5kvadratmeter och att cykla genom ett regnigt Uppsala - det var kvalité. 

Att jag sedan av lycka gör glädjeskutt på en regning gräsmatta och halkar och slår i bakhuvudet var kankse inte det bästa jag gjorde under kvällen att jag dessutom missbedömde att balkongdörren var stängd och sprang in i glasdörren och har nu mer en svullenpanna och hjärnskakning var kanske inte något att hänga upp i julgranen. Men kvällen var oförglömligt bra! 

Annars så pluggar jag fysiologi, eller så mycket det går i alla fall. I morgon blir det att jobba på vårbal, servera folk i frack och balklänning gör man inte varje dag. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen!

Bild från landskapet i tisdags då jag valdes in som idrottsförman för Ht15-Vt16 :)