Drömmer mig tillbaka till vinterkvällen för ett år sedan. Jag och min fina vän Lovisa välkomnade det nya året genom att bli offrivilligt nedsprutade av champagne på järntorget tillsammans med resterande örebroare. Tänk att det redan har hunnit passera 365 dagar innheållande både skratt och gråt.
Året har innehållit mycket och jag har gjort saker jag aldrig gjort förut. Jag har känt saker som jag aldirg känt förut och jag har vuxit ännu mer som människa, Men jag tar det gånga året från början månad för månad. Januari kickade igång året, jag fortsatte i min tränar roll men parallellt hade jag mitt egna lilla mål om att kunna vara en i stafettlaget på JSM i längd. Den drömmen sabbades först i och med en vurpa på skidorna och en stukad halsrygg som följd och sen en hjärnskakning i februari. I februari blev även mitt rum klart och jag genomförde både risk1 och halkan med ett leende på läpparna. Det var även den månaden som jag klev in i vuxen världen under, jag fyllde arton.
När mars närmade sig var det dags för jsm i skidorientering uppe i Boden - den sporten bör inte genomföras otränad... Jag fick även beskedet att fem veckor utav sommaren skulle tillbringas på Högaberg som kolloledare.Under aprilmånad dödade skolan mig och som pricken över i:et så var det nu som min häl började krångla. Maj kom och våren var äntligen här, körkortet blev faktum. Jag tillbringade även en hel del dagar ute i skogen med både Ting och vildmarkstur med skolan. Hjälpte till då pappa hade sin 50års fest men han även med en sväng till Småland och kickoff med sommarjobbet. Det var även under denna månad som min krogdebut skedde.
Juni infann sig, som jag hade längtat. Risbergska vann krampen och jag fick äran att se många av mina älsakde vänner uppklädda för bal. Sedan hade det blivit dags för dem att ta studenten då fick jag själv en lite åldersnoja - nu var det bara ett år kvar. Midsommar firades med Älskade Tova på kusten bland en drös norrmänn. Juni avslutades på Högaberg, chefen ringde och kallade in mig en vecka tidigare, det behövdes tydligen folk. Juli passerade och jag levde livet i Småland på Högaberg, det var verkligen "livets sommarjobb". Mina kusiner kom förbi en helg och jag tog en sväng till Halmstad för att träffa min saknade Eva som bott i Kanada ett år. Jag lärde känna massa nya underbara vänner och träffade Samuel - årets sommarflirt. Hela juli var för bra för att vara sann.
Helt plötsligt hade det blivit augusti och det hade blivit dags att säga hejdå till Högaberg. Jag packade om och drog till Södertälje och sen Frizon. Frizon bjöd på underbara vänner och sjukt bra möten. Pappa passade på att fylla år och sen hade det åter blvit dags att inta skolbänken efter tio underbara veckor av lov. September rullade igång och mina hälproblem gav sig inte, de genomgick en felsökning som fick tre träffar som under september rättades till tack vare Örebro rehabcenter. Jag åkte ner en sväng till Jönköping och besökte mina nyfunna vänner. Det var även i September som Båten ägde rum - 2000 kristna ungdomar på en finlandsfärja - WOW. Denna månad var annars värdelös och tråkig. Mormor gick bort och jag själv blev sjukskriven pga. en extrem ihållande huvudvärk som senare visade sig vara en eftersläng av min whiplashskada.
Oktober var här och hösten hade anlänt på riktigt, sjukskrivningen fortlöpte och varade sedan i sex veckor totalt. Ja, jag hamnade efter i skolan. Begravningen av mormor var dunderfin. Oktober var även den månad som jag insåg hur bra skolan är och hur mycket jag saknar folket där när jag inte är där, hur ska det gå efter studenten? November gjorde éntre och pappa, jag och Adam satte oss på planet mot Peking, mitt livs resa än så länge. Sjukskrivningen upphör och skolan får 99% av allt mitt fokus, vill inte ligga efter då jag går på jullov. Jag besöker kiropraktorn kontinuerligt för att få rätsida på huvudvärken vilket ger resultat. Försöker även hinna med att träffa så många vänner som möjligt nu när jag äntligen är bra igen och då mina vänner är den bästa energikällan för mig. Sista helgen i november drar jag till Uppsala och träffar fina Amanda för att sedan gå på ett kusindop. December kom tillslut och snön damp ner. Jag började komma ikapp med skolan och fick äntligen börja träna igen. Samtreornas årilga julspel blev riktigt lyckat och min sista julkonsert på kulturskolan är nu spelad.Julafton blev en lyckad dag där gemenskapen stod i centrum. Det var mitt 2012 "snabbspole varianten" det!
Det har varit ett underbart år, jag har mått bättre än på länge men även haft djupa dalar då allting verkat tungt. Jag har lärt känna mängder av nya vänner, fått en hymn av vad kärlek är, mitt självförtroende har vuxit och jag har lärt mig att tro på mig själv - JAG är bra.
Tack till alla er som gjort mitt 2012 till ett oförglömligt år. Något säger mig att 2013 inte kommer att bli så dumt det heller. Kram
Kommentera