I bland funderar jag på om jag är den mest klantiga personen som går i ett par skor eller om jag bara har en grym otur. I går på morgonen jublade jag av lycka över att jag äntligen var hel nog för att kunna springa i en halvtimme. Några timmar senare sitter jag med en svullen fot i högstahug och har isförband. suck. "Jag var ju bara lycklig och glad, skuttig i kroppen och allmänt sprudlande. Dessvärre bar jag träskor på fötterna vilket jag inte gör om."
I dag har jag varit på utflykt till Gränna, det var blött. Barnen höll humöret uppe i ungefär tre och en halv minut, sen var de flesta genomblöta och allmänt lack. Utflykten blev avkortad och förflyttad inomhus då det bjöds på film och efterlängtad varm choklad - mums. Att hoppa på kryckor genom ett dyngsurt Gränna är något som jag inte rekommenderar, det var jobbigt och klumpigt.
Nu på eftermiddagen och kvällen har jag hängt med världensbästa tjej, en tjej som alla borde ha i sin omgivning. Jag käkade en mysmiddag med bästavännen Lovisa i Gränna vid hamnen, det var precis vad jag behövde, precis detta som saknades i min vardag precis just nu. Dock var det blä, blä, blä, BLÄ. Detta var nämligen sista gången som jag träffar denna underbara människa på över ett år. ÅÅ, jag är så dålig på att säga hejdå, det gör så ont. Vad har jag gett mig in på?
1 kommentarer
margaretha
26 Jun 2013 21:19
:( - livet är inte alltid rättvist!!!! Köp foppatofflor! Ta med dig kvällen till NZ och sen när du står där om ett år så är det samma sak då - då lämnar du nya vänner och återvänder till dom gamla men du har alltid alla minnen kvar både nu och då! /Kram!!
Kommentera