När jag slutade jobbet i november i höstas bestämde jag mig för att sätta mig själv och min hälsa i fokus. Träning och kost skulle bli nummer ett. Fram till det att jag började universitetet hade kilon försvunnit och jag hade påköpet blivit betydligt mer självsäker. Målet med hela livsstils ändringen var att jag skulle hitta tillbaka till träningen och att våga sätta mig själv i fokus. Allt gick verkligen över förväntan.
Sedan dess har jag dock fått höra otroligt mycket kommentarer från folk i min omgivning om att jag gått ner i vikt. Eller det kan vara allt från "du har blivit så vacker", "Du har gått ner i vikt va? Bra jobbat." till att bli granskad upp i från och ner flera gånger utan att ord blir sagda.
Jo tack, jag var större, jag är större men jag är lycklig. Jag bär på vad jag kallar lyckliga kilon och har nästan alltid gjort det, mer eller mindre. När jag hör dessa kommentarer (de är alla sagda som en komplimang) så blir jag lite rädd. Tänk om jag inte vore stark nog att se att jag var vacker även förut. Tänk om det fanns en anledning till varför jag gått ner i vikt och att mina nyckelben "återuppstått" och inte för att "jag jobbat bra". Tänk om det faktiskt var de lyckliga kilona som försvann, tänk om det faktiskt fanns en bakomliggande orsak till att jag behövt byta ut hela garderoben. Tänk om jag faktiktiskt varit sjuk. Då skulle dessa kommentarer kunna bli triggers. I mitt fall har dessa kommentarer lätt till att jag unnar mig mer, en kladdkaka så här på kvällskvisten spelar ingen roll. Jag är, har alltid varit och kommer alltid att förbli Frida. Vackra Frida. Ett par kilon hit eller dit, så länge det inte går så långt att det blir farligt spelar ingen roll. Att hela tiden sträva efter att bli smalare eller fitare vinner ingen på i längden. Det vi vinner på är då vi mår bra, då vi mår bra ända in i själen. Hela vägen in i hjärtat och tio varv runt kroppen.
Jo tack, jag var större, jag är större men jag är lycklig. Jag bär på vad jag kallar lyckliga kilon och har nästan alltid gjort det, mer eller mindre. När jag hör dessa kommentarer (de är alla sagda som en komplimang) så blir jag lite rädd. Tänk om jag inte vore stark nog att se att jag var vacker även förut. Tänk om det fanns en anledning till varför jag gått ner i vikt och att mina nyckelben "återuppstått" och inte för att "jag jobbat bra". Tänk om det faktiskt var de lyckliga kilona som försvann, tänk om det faktiskt fanns en bakomliggande orsak till att jag behövt byta ut hela garderoben. Tänk om jag faktiktiskt varit sjuk. Då skulle dessa kommentarer kunna bli triggers. I mitt fall har dessa kommentarer lätt till att jag unnar mig mer, en kladdkaka så här på kvällskvisten spelar ingen roll. Jag är, har alltid varit och kommer alltid att förbli Frida. Vackra Frida. Ett par kilon hit eller dit, så länge det inte går så långt att det blir farligt spelar ingen roll. Att hela tiden sträva efter att bli smalare eller fitare vinner ingen på i längden. Det vi vinner på är då vi mår bra, då vi mår bra ända in i själen. Hela vägen in i hjärtat och tio varv runt kroppen.
När man kommenterar hur någon ser ut så bör man tänka efter. Det är svårt, jag är hopplös på att tänka efter före. Samhället spelar oss ett spratt. Ideal hit och normer och tryck dit. Att kommentera någons utseende kommer alltid att vara lite vanskligt men även otroligt enkelt "snygg du är". Jag föredrar att se innanför skinn och ben, innanför det yttre som kan signalera olika och felaktiga signaler. Det låter lite klyschigt, men det är insidan som räknas. SE DEN! Ge komplimanger för hur bra någon är, för vad den gör osv "Tack vännen, du är verkligen underbar". Utsidan kommer föralltid att spela oss det största "Aprilskämt" vi någonsin kommer att uppleva.
Nu ska jag äta lite mer kladdkaka och unna mig massor nu i påsk. När jag kommer tillbaka till Uppsala så blir det tillbaka till träningen och kostrutinerna - men enbart till den grad så att jag mår bra. För sjutton världen, jag är centrum i mitt liv.
Nu ska jag äta lite mer kladdkaka och unna mig massor nu i påsk. När jag kommer tillbaka till Uppsala så blir det tillbaka till träningen och kostrutinerna - men enbart till den grad så att jag mår bra. För sjutton världen, jag är centrum i mitt liv.
2 kommentarer
Karin
02 Apr 2015 08:13
Du är så stark vännen <3
Linnea
06 Apr 2015 12:48
Så klok du är vännen och så himla rätt du har! All kärlek till dig!
Kommentera