Att hälsa på Saga på Svalbard blev lite spontant bestämt, men ibland gäller det att vara spontan för att få ut det mesta av livet. Resan dit gick sådär, busschauffören till flygplatsen nekade mig (trots gilltig biljett) och det var lite strul men jag kom fram. Och redan när vi flög in över Longyearbyen och Advetnsdalen var jag kär. Så oerhört vackert. Att det gjorde ont i hjärtat att lämna tyder på en oförglömlig vecka. Tack Saga och Björn för allt. 

Saga och Björn tog väl hand om mig, skämde bort mig totalt. Jag sov som en prinessa i midnattsolens ljus, paddlade på vattnet som valar bara dagen innan spenderat sin dag i. Vi blev runtsläpade längs dalen av fina slädhundar, vi skrattade. Vi åt god mat, gick en topptur och jag blev gång på gång förbluffad över hur underbart livet i byn var. Vi åkte en turisttur till havs, vandrade runt i en sovjetiskspökstad, Pyramiden, och solade i solens sken. Jag fick testa på en utekväll i Svalbard med superhärliga norrmän och bästaste Saga. Att mysa runt i fjällrävenbyxorna och en ullunderställströja - DET är att leva enligt mig. 

Övrig kuriosa:
- Svalbardsrenar äter bara under sommaren för att sedan svälta under vintern
- Allting som är byggt innan 1945 är skyddsmärkt och får inte röras
- I Longyearbyen bor ca 2000 personer, 500barn ish
- En liter mjölk kostade typ 36norska kronor
- Man får inte bo som pensionär där
- Att klättra upp på Sukkertoppen är jobbigare än man tror
- De har sexmånader i kö till att träffa en fysioterapeut
- Isbjörnarna går in i byn under vintern
- Midnattsolen är verkligen som dag, dygnet runt
- Hit ska jag flytta

Som sista kuriosan säger så ska jag flytta hit. Steg ett blir att försöka få sommarjobb där uppe till sommaren och sedan försöka få jobb där när jag är färdigutbildad - de verkar ju behöva en till fysioterapeut ;)
Resan blev en energipåfyllare 2.0 - Nu ska hösten bli bra, den fick ju en fantastisk start i alla fall
 
 

Kommentera

Publiceras ej