Mitten av oktober och landskapet står i brand. Luften är sval och mörkret är här. Ljusen brinner och myströjorna ligger längst fram i garderoben och bara väntar. I går cyklade jag till Ikea med en vän, det var så vackert. Himlen på vägen hem skiftade i alla möjliga röda nyanser och varje andetag resulterade i ett vitt ångmoln. Gosh vad jag älskar hösten. Och gosh vad jag önskar att jag haft med mig kameran. 

I fredags var föreläsningen borttagen så det resulterade i min första lediga dag sedan höstterminen började. På eftermiddagen jobbade jag fredagslyxen på nationen, många skratt, goda snittar och lagom mycket jobb. Efteråt så satt vi kvar och hängde, skrattade mer och bara va. Efter massa tjat på folket, från min sida, fick jag tillslut gå ut och dansa ett tag. Skaka lite rumpa och inte skämmas en sekund. Jag har verkligen hittat kärleken i fuldans. Att lyssna in musiken, blunda drömma sig bort och stänga av allt runt om. Släppa tankarna som snurrar och bara öppna upp hjärtat och kroppen för rytmen i den pulserande musiken.

Gårdagskvällen spenderades med ett par vänner på Wermlands Nations pub med ölprovning för att sedan sluta i dans på Östergötlands nation med några andra - Dessa människor är så fantastiska. Dessa människor är energi2.0. Nu ska jag åter fokusera på att brottas med vardagen och alla miljoner tankefällor. På onsdag går tåget mot Örebro igen, kursen som då pågår får läsas lite halvdant på distans. Jag behöver detta brake. Jag behöver andas lantluft igen. Jag behöver en tid utan måsten.
 

 
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej