25 Apr

21:03

orosmolnet i mitt huvud

1kommentarer
Nu sitter jag på golvet i min nya korridor. Lägger en filt runt benen och lutar huvudet bak mot sängen. Jag andas in doften som ligger kvar i rummet trots att ljusen är utblåsta sedan länge. Jag tänker tillbaka på ett inlägg jag skrev här på bloggen för ett par månader sedan. Inlägget som blottade mig helt. I det står det att jag aldrig skulle låta det sjuka överta mig igen. Nu är jag dock där. Jag är rädd för mörkret, jag är rädd för att tankarna ska ta mig till platser där jag absolut inte borde vara. Jag är rädd för vem jag ska vakna som. Tänk om det inte är jag? Jag vägrar inse att min uppfattning och tolkning av livet spelar roll. Att mitt välmående är lika viktigt som allas andra. Dessa påståenden klingar mer som skrockfulla skratt i huvudet än som något jag tar till mig. Under promenaden tidigare idag så förföljde oron mig, jag kände mig förföljd. Oron är över allt och ingenstans. Den gömmer sig så att jag inte kan ta i tu med den. Men den finns där, för det känner jag.
Fridas liv!
Kommentera

1 kommentarer

Karin

26 Apr 2016 20:11

❤❤❤❤❤❤❤

Kommentera

Publiceras ej